gott och ont
Seg som vanligt med att skriva nya inlägg.
hur som helst, skolan slutade för tusen år sedan, eller ja nästan en månad sen, tiden går så fort.
Italien:
Har också hunnit med Italien. Underbart, varmt väder, familj, och ett underbart land.
Vi passade också på åka till Venedig, älskade underbara stad. Ditt vill jag åka igen, såg till och med en frestande skola där. men skulle aldrig våga det, aldrig.. Vem vet, en dag kanske? Konst, tänk, studera konst, det skulle vara hur roligt och coolt som helst.
Hur som helst, en underbar vecka iallafall.
Peace and Love:
Var nu i helgen. Banden man hann med var bra, ingen besvikelse. Bästa är dock svårt att säga, mest röj var ju dock på adam tensta, en stor överaskning för min del. men inget slår dock Timo Räisänen, eller Billie the vision and the dancers.
Torsdagen, fredagen och lördagen spenderades med underbara människor som man tyvär spenderar för lite tid med; Klara, Linda, Anna plus lite in stickare varje dag som Issabell, Jennifer och Erik B
Ja men roliga stunder och goda nyheter kommer aldrig sällan som man säger så här kommer det fruktansvärda och den dåliga nyheten: vår älskade underbar körledare, och det finns ingen bättre än han Stig-Arne har dött, han dog den 19 dagen innan han skulle få komma hem från sjukhuset till midsommar. det suger, och vad som kommer hända med kören nu är ju bara ett stort frågetecken, inte för att man orkar tänka på det så himla mycket heller. Kunde först inte tro det när anna ringde och sa det. Jag menar det här är mannen som har klarat cancer och massor med dåliga grejer, han är oövervinnlig, han klarar allt. Och det trodde jag verkligen, så när vi fick höra i våras att han hade fått en stroke så kändes det bara som att han kommer klara det här i höst kommer han komma tillbaka som vanligt. Vi har sett han sittandes i rullstol med dropp i armarna för blodförgiftning och sedan sett han kommit tillbaka som sitt vanliga pigga ja, Så det var bara så självklart att han skulle komma tillbaka nu också. Det sjuka är att det tog nog 4 dagar innan jag väl fick ut några tårar. Allt kom på en och samma gång när jag fick se dödsannonsen i tidningen, då var det riktigt liksom, det var sant, och man kunde inte förneka det mer. Nästa torsdag, den 10:e är det begravning, och hans sista önskan var att kören skulle sjunga och ha våra tunikor på oss som vi hade i polen och på adiemus kören. Så då är det dags, och vi ska klara det för hans skull. För honom.
nu till något mer kanske lite roligare iallafall, min kusin ska gifta sig, den 12:e, två dagar efter begravningen, vilket nog kommer kännas rätt så skönt så man får tänka på annat liksom. Gå vidare, till något mer lyckligt. Ska iallafall bli roligt. Längtar.
Nu är det dags för lite SACT time. Ses och lovar att jag hör av mig med mindre mellanrum den här gången.
hur som helst, skolan slutade för tusen år sedan, eller ja nästan en månad sen, tiden går så fort.
Italien:
Har också hunnit med Italien. Underbart, varmt väder, familj, och ett underbart land.
Vi passade också på åka till Venedig, älskade underbara stad. Ditt vill jag åka igen, såg till och med en frestande skola där. men skulle aldrig våga det, aldrig.. Vem vet, en dag kanske? Konst, tänk, studera konst, det skulle vara hur roligt och coolt som helst.
Hur som helst, en underbar vecka iallafall.
Peace and Love:
Var nu i helgen. Banden man hann med var bra, ingen besvikelse. Bästa är dock svårt att säga, mest röj var ju dock på adam tensta, en stor överaskning för min del. men inget slår dock Timo Räisänen, eller Billie the vision and the dancers.
Torsdagen, fredagen och lördagen spenderades med underbara människor som man tyvär spenderar för lite tid med; Klara, Linda, Anna plus lite in stickare varje dag som Issabell, Jennifer och Erik B
Ja men roliga stunder och goda nyheter kommer aldrig sällan som man säger så här kommer det fruktansvärda och den dåliga nyheten: vår älskade underbar körledare, och det finns ingen bättre än han Stig-Arne har dött, han dog den 19 dagen innan han skulle få komma hem från sjukhuset till midsommar. det suger, och vad som kommer hända med kören nu är ju bara ett stort frågetecken, inte för att man orkar tänka på det så himla mycket heller. Kunde först inte tro det när anna ringde och sa det. Jag menar det här är mannen som har klarat cancer och massor med dåliga grejer, han är oövervinnlig, han klarar allt. Och det trodde jag verkligen, så när vi fick höra i våras att han hade fått en stroke så kändes det bara som att han kommer klara det här i höst kommer han komma tillbaka som vanligt. Vi har sett han sittandes i rullstol med dropp i armarna för blodförgiftning och sedan sett han kommit tillbaka som sitt vanliga pigga ja, Så det var bara så självklart att han skulle komma tillbaka nu också. Det sjuka är att det tog nog 4 dagar innan jag väl fick ut några tårar. Allt kom på en och samma gång när jag fick se dödsannonsen i tidningen, då var det riktigt liksom, det var sant, och man kunde inte förneka det mer. Nästa torsdag, den 10:e är det begravning, och hans sista önskan var att kören skulle sjunga och ha våra tunikor på oss som vi hade i polen och på adiemus kören. Så då är det dags, och vi ska klara det för hans skull. För honom.
nu till något mer kanske lite roligare iallafall, min kusin ska gifta sig, den 12:e, två dagar efter begravningen, vilket nog kommer kännas rätt så skönt så man får tänka på annat liksom. Gå vidare, till något mer lyckligt. Ska iallafall bli roligt. Längtar.
Nu är det dags för lite SACT time. Ses och lovar att jag hör av mig med mindre mellanrum den här gången.
Kommentarer
Trackback
