Erika Gunnars

Nu när det har varit höst och vinter ett tag och dagarna har varit korta och nätterna långa växer ensamheten. Fast man inte är ensam fattas något. Det extra, det varma, det speciella. kärlek. Ibland saknar jag det. Ibland saknar jag han och hans värme, fast han är överallt, fast vi är överallt. Jag saknar de stunderna vi har fast vi inte borde och får. De stunderna är extra, varma, speciella. Men stunderna efter är kalla och vanliga. Jag är inte kär eller egentligen ensam, jag är bara kall av kylan och saknar det varma.