ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån

Lyssnar på lars winnerbäck och känner värme. Ibland ljuger jag för mig själv, allting blir lättare då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0