sommaren doftar regn.

Sommaren tar mig tillbaka till den gamla grusvägen och uppförsbacken till världens bästa person. Fåglar och djur är det enda som finns, ananas och det vanliga skit snacket i timmar. Lämnade allt för en promenad i tystnad med grusvägen och fåglarna som sällskap. Långt borta hör man stadens ljud, men där finns bara tystnad. Nu är regnet tillbaka och igår skrek studenterna högre än tidigare men jag kände att jag vuxit ifrån den här staden, jag försvann för länge sen. På måndag åker jag tillbaka hem till min nya stad och andas in lite av stadens luft så jag klarar mig till nästa gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0